fredag 12 november 2010

Privat prat 2010 - Det offentliga vardagsrummet

Vår bil är på reparation vilket har medfört att jag nyttjar allmänna kommunikationsmedel som buss och t-bana. Jag bidrar således till en bättre miljö. SL uppmärksammar mig om detta på Accesskortet: "Tack för att du åker kollektivt och bidrar till en bättre miljö." Jag känner mig genast som en lite bättre samhällsmedborgare. Jag har inte haft många Accesskort/ busskort i mitt liv, inte för att jag varit bortskämd med bilskjuts, snarare för att jag cyklat eller promenerat. En och en annan remsa har också stämplats upp.

Jag gillar att åka buss. Det är något rogviande över det. Du sitter lite högre upp och ser landskapet utanför fönstret. Det går behagligt snabbt och det är lagom mycket oväsen från omgivande trafik och medresenärer.

Jag har något svårare för att åka t-bana. Helt plötsligt känns det som om jag är i det offentliga vardagsrummet där sociala regler kring vad som är tillåtet eller inte tillåtet lyser med sin frånvaro. Jag kan inte sluta förundras över en del människors frispråkighet samt vilja att synas och höras eller snarare besatthet av att synas och höras. Syns jag inte finns jag inte. Hörs jag inte finns jag inte. Alltså skall jag både visuellt och verbalt chockera för att ha något som helst existensberättigande. Häromdagen satt en tjej och pratade om sin senaste date. Konversationen var rätt absurd och ju mer människor runt omkring denna tjej började titta på henne och skratta, desto mer bränsle gav det till hennes exhibitionistiska drag. Omgivningen fick sig ett gott skratt men vad fick hon?

1 kommentar:

  1. Jag håller med. Hörs jag inte så finns jag inte är tydligen vanligt förekommande just på T-banan. Själv pratar jag helst inte ens i mobilen där och måste jag kommunicera så gör jag det lågmält eller per sms. Jag har även den på ljudlöst för det kan jag tycka vara irriterande att höra alla pip och pling som också hör till. Ibland kan man dock i motsats hamna i en helt spontan trevlig konversation med en medresenär och såna möten piggar ju alltid upp. Kram på dig och hoppas på en trevlig konversation snart med dig igen. Det var länge sen nu.

    SvaraRadera